Nu räcker det med gubbfasoner

Det här har växt i mig, åh, så länge nu. Att vissa människor tar sig rätten att bara gå före alla andra, till exempel i kön eller bara allmänt tar sig friheten att ignorera andra människor.  I de fallen som jag har observerat den senaste tiden och själv varit med om finns en tydlig gemensam nämnare – de är alla gubbar. Riktiga praktexempel med mörkgröna jackor och en rejäl ölkagge eller rutig gubbkeps, kanske båda.

Vi börjar i kön till Pressbyråns kassa på centralen i Stockholm i somras. Jättelång, prydlig men framför allt TYDLIG kö. Det kommer en gubbe och liksom bara ställer sig jämsides med mig och min syrra och jag säger vänligt men bestämt att “hallå, det är en kö till kassan”. Han mumlar något till svar och tränger sig före i kön lite längre fram istället, sådär en tre personer från kassan. Varför är det ingen som säger ifrån? Varför sa jag inte till honom igen? Just då tänkte jag nog att det inte är någonting att bråka om. Gubben kan väl få gå före då om det är så jävla viktigt för honom. Men efteråt, när jag har fått betala min dricka och nån godisbit eller vad det nu var så kändes det ändå jävligt surt. Hur kommer det sig att det är möjligt för äldre, vita män att komma undan med sådant här?

Jag ska dra ett exempel till, från Handelshögskolans bibliotek i Göteborg i höstas. Jag skulle ansöka om ett bibliotekskort till UB. Bibliotekarien var upptagen med att hjälpa en annan person, men hon såg mig, nickade och förstod att jag väntade på henne. Vi hade en överenskommelse här, en egentligen helt onödig då det bara var vi i biblioteket. Någon minut senare kommer en äldre herre in med näsan i vädret. Högt och tydligt frågar han rakt ut i luften om “det inte är någon som jobbar här eller?”. Jag förklarade för honom att bibliotekarien är upptagen och att jag redan väntar på hennes hjälp. Vi står där båda två några meter från disken när bibliotekarien kommer tillbaka och är redo för att ta sig an nästa besökare. Jag börjar gå fram men gubben hinner före genom att överrösta hela lokalen med sin stämma. Han får mycket riktigt hjälp före mig och jag suckar irriterat åt hela situationen. Bibliotekarien ler ursäktande åt mig och när det sedan blir min tur så ber hon också om ursäkt för att hon lät mannen gå före mig.

Det är några saker som jag inte förstår. Varför sa hon inte bara till mannen att hon skulle hjälpa mig först och varför sade jag inte ifrån? Jag kan bara svara för mitt eget agerande i den här situationen och så här ligger det till: Jag är av naturen feg och konflikträdd, det är så många gånger som jag knutit näven i fickan och liksom gått vidare. Men det sjukaste är att det är attityden som den här gubben utstrålar som gör mig osäker. Han beter sig som om han äger världen och att han har rätt att göra precis som han vill. Härskarteknik är vad det handlar om. Genom att tydligt meddela att han är missnöjd och gapa ut om någon ens jobbar här gjorde säkert bibliotekarien både stressad och nervös vilket också leder till att hon vill vara honom till lags. Och det här vet gubben, han vet att den här tekniken fungerar. Men nu räcker det med gubbfasoner i min omgivning! Det är dags att göra upp med de här små, men ack så tydligt förtryckande händelserna i vardagen. 

Gubbe på cykel

Vissa tar sig betydligt större rättigheter i samhället än andra. Som vresiga gubbar på cykel till exempel.

Ni kan sluta läsa här om ni vill, men om ni tyckte det var roande eller intressant med mina gubbexempel så kommer här ett till i en liten annan form. Min klasskamrat Tim går en bit före mig på cykel- och gångbanan nere vid Röda Sten. Han lyssnar på musik i sina hörlurar av modellen större. Det kommer två gubbar cyklandes bakom honom och Tim går nästan mitt i vägen, men observera att det fortfarande finns gott om plats för två gubbar att cykla förbi. Den ena gubben plingar en gång. När Tim inte flyttar på sig, eftersom han inte hör, ser jag hur gubben styr sin cykel rätt in i Tims rygg. Jag tror först att det jag ser inte är sant, men det är det.  I sista stund svänger gubben och han snuddar som tur är bara vid Tims axel. Men vad är det frågan om? I mina ögon så tolkar jag situationen som om gubben blir irriterad för att Tim inte flyttar på sig, men det hjälper inte att nästan cykla på någon med mening för det. Sådant här gör mig totalt vansinnig, ska det verkligen var så att man som gubbe kan ta till vilka fula metoder som helst bara för att hävda sin existens och undvika risken att verka svag i samhället?

De här exemplen kan ses som små skitsaker, men för mig är det mer än så. När jag reflekterar över de här händelserna så blir det väldigt tydligt att det finns en maktstruktur i det svenska samhället. Den bilden är glasklar för mig och ju fler som får upp ögonen för problemet desto lättare blir det att göra någonting åt saken. Kan vi snälla enas om att säga ifrån nästa gång? Att stötta varandra och ta parti för rätt saker? Det här går att jämföra med smygrasism, man ser eller hör det men låter det ibland passera. Man stoppar huvudet i sanden för man vill inte bråka, inte ställa till en scen, svensk som man är.

Tack för ordet, Malin.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: